Tegel och Eklekticism - Fasadanalys 1890-1900

 

Oj vad tiden flyger fram! Det är redan slutet av veckan och jag borde ha en spännande artikel om murförband redo för denna vecka. Men det har jag inte, för de senaste dagarna har jag suttit och knåpat på en ålder- och fasadanalys jag för en tid sedan blev ombedd att göra. Det har gjort att jag tyvärr inte lyckats avsluta den artikel som jag egentligen skulle publicera den här veckan. Men så tänkte jag att en fasadanalys kanske inte är helt irrelevant ändå. Här finns ju möjligheten för er att tjuvkika lite på hur en byggnadsanalys kan se ut när jag gör dem och hur det kan gå till när man ålderbestämmer ett hus enbart med hjälp av fasaden. Det är en rätt så behändig liten kunskap som praktiserad i ett mindre och enklare format kan få vilken kvällspromenad som helst att lyfta rejält. Prova själva nästa gång ni går ut med hunden! Hur som helst, spänn fast säkerhetsbältena för nu far vi tillbaka en bit i tiden och ser om vi kan datera det här huset och titta på vad det är för detaljer som gör att vi kommer fram till ett visst specifikt byggnadsår. Vi börjar med att betrakta och beskriva huset och dess byggnadsdetaljer för att därefter diskutera och analysera eventuella relevanta perspektiv.

Byggnaden vi analyserar ligger i villabebyggelsen i utkanten av Höganäs i nordvästra Skåne. Huset är en mindre 1½-plansvilla bestående av två sammanbyggda huskroppar och ursprungligen antagligen uppförd som bostad för en familj. Huvudbyggnaden mäter cirka 10 x 7 meter och är uppförd parallellt med gatan i ljusrött tegel under ett sadeltak med strax under 45 graders lutning. Huset står på en hög grund av natursten belagd med grovt stockad stänkputs. I vinkel med huvudbyggnaden ligger en mindre flygel sammanbyggd med huvudbyggnaden men med ett något förskjutet fasadliv.

Fasaden mot gatan håller fyra jämt och symmetriskt placerade korspostfönster. Gaveln mot norr bär två likadana fönster också de symmetriskt placerade i gavelröstet vilka ger ljus till övervåningens gavelrum. Ovanför dessa två fönster sitter ett mindre rektangulärt fönster vilket ger ljusinsläpp till ett vindsutrymme. I gavelns bottenvåning sitter ett smalt fönster med proportioner som motsvarar ett halvt korspostfönster delat på längden. Vid den södra gaveln är en veranda byggd med en glasad pardörr mot gatan och ett brett fönster med fyra luft åt söder. Detta fönster bär stående spröjs i fönstrets överdel, men inte i dess nedre del. Verandans tak fungerar som balkong åt övervåningen, kring vilken ett tunt och enkelt dekorerat smidesjärnsräcke är monterat. Gavelröstet på denna sida saknar fönster till vindsutrymmet, men har i stället en glasad dörr ut till balkongen och bredvid detta ett korspostfönster. Dörren och fönstret är symmetriskt placerade i fasaden. Ventilationsgallrens placering i gavlarna skvallrar om att övervåningen är byggd med tredningstak och kattvindar. Bottenvåningens takhöjd inomhus bedömer jag vara ungefär 2,6 meter. Huvudentrén till huset ligger in mot gården.

Huvudbyggnadens tegelfasad har en utvecklad ytverkan. Fasaden är murad i ett något ojämt bränt, ljusrött lertegel med en dragning åt orange. Teglet är i normalformat, strängpressat och i huvudbyggnaden murat i kryssförband, medan verandans fasad är murad i blockförband. Värt att notera är att huvudbyggnadens hörnkedjor är murade med ¾ stenar emedan verandans hörnkedja är murad med helsten, vilket man tydligt kan se på de pettringar det vill säga de 1/4 dels stenar som sitter invid verandans hörnkedja för att överbrygga hörnkedjan och murförbandets olika rytmer. Vinkelbyggnaden är murad i en tredje typ av förband, ett så kallat löpförband utan skift av koppsten. Samtliga fogar i murarna är fogskrapade rundfogar.

Fasadens dekorativa ytverkan består främst av flera putsade gördelband som löper runt byggnaden. Fasaden mot gatan bär två putsade gördellister i en bredd av två tegelskift. Det undre bandet löper runt huset i höjd med fönstrens underkant och det övre i höjd med korspostfönstrens tvärpost. Runt fönstren är dessa band dragna i överkant runt fönstren vilket på så sätt ramar in fönstren. Putsbanden döljer därför även de rakt murade valven med helsten ställd på högkant i stående rullskift. Att fönstervalven är murade på detta sätt kan ses på putsbandets utsträckning i horisontalled vid fönstrens ovankant där bandet skjuter ut exakt en sten på vardera sida av muröppningarna. Strax under takskägget bär fasaden ytterligare ett putsband i en bredd av ett skift som markerar delningen mellan husets över- och undervåning. Ovanför detta smalare band bär gavlarna ytterligare två breda band på gavelröstena vilka liksom banden i bottenvåningen är lagda i fönstrens nederkant och tvärposthöjd. Samtliga band är omålade i rå bräddriven puts utom över dörren till verandan där bandet möjligen målats vitt eller putsats med ett infärgat bruk. Troligen är det sistnämnda fallet, eftersom även fogarna på vänster sida av dörren är i samma färg. Här saknar gördelbandet även den utskjutning i horisontalled som existerar vid alla andra muröppningar.

Över grunden ligger en murad utkragning i formsten något lutad så att den bildar en vattkant för vattenavrinning över grunden. På samma sätt är fönstrens utkragade fönsterbänkar murade. Formteglet är något mer mörkbrunt till färgen än fasadteglet. I övrigt saknar fasaden helt djupverkan i form av gesimser och listverk i muravslutet mot taket. Inte heller existerar några frontoner, segmentbågar eller annan dekoration runt fönsteröppningarna utöver de putsade gördelbanden och fönsterbänkarna.

Sadeltaket är belagt med falsad, grå plåt i bandtäckning. I takfallet ut mot gatan sitter två moderna takfönster i uppskattat mått 120 x 80 centimeter. Takutsprången är tunna och långa och vid gavlarna vilar takets råspont på vitmålade oprofilerade taktassar. Takutsprånget avslutas med en enkelt profilerad vindskiva. 

Byggnaden har två murstockar. Vinkelbyggnadens murstock är murad i samma tegel som fasaden, emedan huvudbyggnadens murstock är murad i ett brunt maskinslaget helsingborgstegel. Båda murstockarna är murade i löpförband. Hängrännor och stuprör är består av vitmålad plåt. Stuprörens knän är varken bockade eller falsade utan svetsade i skarpa vinklar. Hängrännorna har en något ovanlig fyrkantsprofil till skillnad från de betydlig vanligare halvcirkelformade hängrännorna. Övrigt plåtarbete är även den utförd i vitmålad plåt. Ytterbelysningen utgörs av en ensam stallykta fäst på fasadmuren ovanför entrén till verandan.

 

Analys av tak

Husets plåtbelagda sadeltak med tunna och långt utskjutande taksprång är ett arv från scheweizerstilens takform och har existerat i arkitekturen sedan Schweizerstilens inträde i Sverige på 1850-talet och levde kvar en bit in på 1900-talet. Redan taket kan därför ge oss en tidsmässig ram att förhålla oss inom i och med att det skarpt bryter mot den skånska traditionen att bygga näst intill utan taksprång. Den byggnad vi står inför i denna analys har dock inte mycket mer än plåtbeklädnaden och takutsprången gemensamt med Schweizerstilen. I övrigt är nämligen taket och gavelröstena helt utan dekor och lövsågerier så när som på en mycket sparsmakat dekorerad vindskiva. 

Något som brukar vara ett gott hjälpmedel vid tidsbestämning av byggår för byggnader med plåttak är plåttakens utformning. Här brukar man relativt enkelt kunna se skillnad på smidd järnplåt som var vanlig före 1830-talet och valsad plåt som blev vanlig efter 1830-talet. En annan indikator är hur de horisontella skarvarna i falsningen lagts på taket. Under 1800-talet och under 1900-talets första hälft lades plåttak nämligen med hjälp av plåtskivor i så kallad skivtäckning. Fram till sekelskiftet 1900 låg plåttakets horisontella skarvar alltid på linje medan det under årtiondena efter sekelskiftet blev allt vanligare med dubbelfalsning av skarvarna varvid man tvingades förskjuta plåtskivorna från varandra för att falsningen inte skulle bli för tjock. Föreliggande byggnad saknar dock helt horisontella skarvar vilket betyder att taket täckts med bandplåt vilket uppfanns först under 1960-talet. Plåten ger därför ingen ytterligare ledtråd till det specifika byggåret utan har tillkommit vid en senare renovering då även takfönstren satts in. Även övrigt plåtarbete är sentida, men utfört i en stil som skall försöka efterlikna något äldre.

 

Analys av fönster och dörrar

Byggnadens korspostfönster är typiska för 1880-talet. Korspostfönster användes dock från 1870-talet fram till cirka 1910-tal. Under 1890-talet används korspostfönster parallellt med T-fönster och under 1900-talets första årtionden parallellt med fönster med spröjs endast i fönstrets övre luft. Korspostfönstren ger oss därför egentligen inget konklusivt vad gäller byggåret utan endast ett grovt spann mellan ca 1870 och 1920. Verandans fönster med stående spröjs i överdelen är dock ett jugendinslag från decenniet direkt efter sekelskiftet. Inga av fönstren är dock original utan samtliga är utbytta till bågar med floatglas, varför vi inte kan veta något om vilken typ av fönster som ursprungligen suttit i huset. Skulle man förutsätta att de fönster som fanns i original var i samma stil som de nuvarande skulle man dock vara frestad att säga att huset byggts i brytningen mellan att korspostfönstren förlorar i popularitet och de mer fantasifulla jugendfönstren träder in i arkitekturen under åren kring sekelskiftet.

Tyvärr är även dörren till verandan utbytt, varför vi inte heller kan dra några slutsatser av denna. Att dörren är utbytt kan tydligt ses på dess moderna snitt och sprutlackering. Det faktum att putsbandet runt dörren saknar horisontella utstick som vid övriga muröppningar samt att puts och fog har avvikande färg skulle också möjligen kunna tyda på att verandan ursprungligen saknat dörr, eller att originaldörren varit av ett annat format.

 

Analys av tegel och fog

Icke-medeltida tegelfasader i rohbau existerar knappt inte i Skåne före 1830-talet då bland annat Carl Georg Brunius börjar sprida en nyromantisk tegelarkitektur i rundbågestil i södra Sverige. De rena tegelfasaderna lever dock en tynande tillvaro vid sidan av nyrenässansens putsade fasader som är dominerande under nästa hela århundradet. Det är först vid seklets slut som tegelfasaden blir ett riktigt vanligt inslag i stadsbilden.

När det kommer till att tidsbestämma byggnaden vi står inför utifrån teglet är de olika förbanden i byggnaden ingen nämnvärd hjälp. Block-, kryss och löpförband är samtliga vanliga förbandstyper under hela 1800-talet och in i 1900-talet och ger oss ingen närmare ledtråd till det mer exakta byggåret. Värt att spekulera i är dock om de olika förbanden möjligen tyder på olika byggperioder i husets historia? Jag upplever dock teglet som tämligen homogent i både färg och struktur. Detta gäller även formteglet i fönsterbänkarna och över grunden, vilket tyder på att de olika byggnadsdelarna är samtida. Efter att ha studerat ett antal liknande hus byggda i samma stil kan man också konstatera att byggnation med en vinkelbyggnad, som ursprungligen använts för ekonomiutrymmen, samt en veranda med ytterdörr varit mer regel än undantag. Man får därför nog tänka sig att verandan och vinkelbyggnaden är samtida med huvudbyggnaden och att förbanden murats olika av rent praktiska skäl. Det enklaste löpförbandet i vinkelbyggnadens fasad kan möjligen förklaras med att fasaden inte vetter mot gatan och därför inte hade någon som helst representativ funktion. På samma sätt bör man nog sluta sig till att dörren i verandan inte är ett nytillskott utan endast en ersättning för en tidigare dörr som blivit i allt för dåligt skick.

Det sena 1800-talets tegelbyggnader går ofta att skilja från de byggnader som uppfördes i rohbau under seklets mitt genom att färgen på teglet är ljusare och gärna går i en ton mot orange, precis som i den fasad vi står framför. Vår byggnad har ett strängpressat tegel och det är också strängpressat eller maskinslaget förbländertegel som blir populärt i 1890-talets tegelfasader. Tidigare har framför allt handslaget tegel använts. Teglet i denna byggnad är dock inte ett förbländertegel utan här rör det sig om ett billigare strängpressat tegel med högre variation i mått och bränning. Strängpressat tegel har existerat i skånsk tegelarkitektur åtminstone sedan 1840-talet, varför några större slutsatser inte går att dra av teglets produktionsmetod, utan det är snarare den ljusare, orangea tonen på teglet som tyder på ett senare byggnadsår. När vi till detta lägger den rundstrukna fogen som är typisk för 1890-talets tegelarkitektur kan vi börja ana vad det är för tidsperiod vi har att göra med. Vad gäller teglets ursprung är det tyvärr svårt att vara specifik utan att bryta sten ur fasaden. Tydligt är dock att teglet inte kommer från något av de lokala tegelbruken i Kullabyggden vars lera går i en betydligt gulare ton. En gissning är att teglet möjligen kommer från Minnesbergs tegelbruk utanför Trelleborg som under 1900-talets första årtionde var Sveriges största producent av rött fasadtegel.

Huvudbyggnadens murstock är murad i ett från resten av huset avvikande slaget tegel som är mörkt brunt. Det här är ett vanligt förekommande tegel i nordvästra Skåne och brukar kallas helsingborgstegel efter producenten Helsingborgs Ångtegelbruk AB. Teglet kallades bland murare ibland även för "Persategel" efter brukets grundare Nils Persson. Teglet började produceras på 1870-talet och blev populärt efter restaurationen av borgen Kärnan och bygget av helsingborgstrapporna 1893 - 1894. Även Helsingborgs rådhus uppfördes 1897 med helsingborgstegel i murarna, men med förbländertegel i fasaden. Helsingborgsteglet förblev sedan populärt inom den nationalromantiska stilen fram till 1920-talet och är vanlig i just murstockskonstruktioner fram till 50-talet. 

 

Analys av fasadens ytverkan och symmetri.

Putsbanden, de så kallade gördellisterna har i fasaden lämnats omålade för att efterlikna sandsten. Denna ytverkansdekor är ett typiskt drag för 1890-talets arkitektur. I 1880-talsarkitekturens putsade fasader hade dekoren i stället en tydligare djupverkan. Till detta kan läggas att 1880-talets fasadverkan vanligen koncentrerades runt fönster och portar medan 1890-talets fasadarkitekter arbetar med hela fasaden. När vi går in i 1900-talet blir jugendarkitekturens plasticitet en allt tydligare inspiration och fasaderna övergår vanligen åter till helputs. Det ljust orange-röda fasadteglet och gördelbanden utgör därför den detalj i fasaden som bäst inramar det troliga byggåret. Exakt liknande gördelband kan nämligen återfinnas i stadsbebyggelsens flerbostadshus under 1890-talet. Till detta kan läggas att fasaden mot gatan inte har någon entré vilket var vanligt under 1890-talet då fasaden mot gatan ansågs vara en finsida som skulle ha en symmetrisk uppbyggnad. Efter sekelskiftet 1900-blir det i stället betydligt vanligare med entréer centrerade i fasadens långsida mot gatan eller indragen i ett utskuret hörn i en öppen loggia.

 

Slutsats

Sammantaget pekar min analys på att huset är byggt i en eklektisk stil typisk för 1890-talet. Utan att göra några vidare antaganden och endast förlita mig till observationer skulle jag placera huset i mitten av 1890-talet. Skulle man dock våga sig på några gissningar skulle man kunna hävda att användningen av helsingborgstegel i murstocken tyder på ett byggår som möjligen ligger efter helsingborgsteglets popularisering 1894 snarare än i början av decenniet. Möjligheten att nuvarande murstock är ett senare tillskott är dock stor. Skulle man vidare förutsätta att verandans fönster även ursprungligen uppvisat samma typ av spröjsning som efter fönsterbytet skulle man komma till slutsatsen att huset är byggt i 1890-tals stil någon gång efter att jugendinfluenserna tillfört arkitekturen dessa nya former av fönster kring sekelskiftet 1900. Att huset är byggt efter 1910 förefaller osannolikt både med tanke på den typiska tegelarkitekturen med putsband som går ur stil, men också med tanke på de många korspostfönstren. En kvalificerad gissning är därför att huset är byggt något av åren strax efter sekelskiftet 1900.