Saltarvet

       Ingenting i det bebyggda kulturarvet verkar kunna väcka så starka reaktioner inom byggnadsvården som fönster.  De mest märkliga förändringar av en byggnad kan göras utan att det skapar folkstorm inom byggnadsvården, men när fönster börjar bytas ut, då jäklar blir det liv i luckan. Och jag är precis likadan, få saker kan göra mig så irriterad som när jag ser att gamla fönster byts mot nya. Och det finns väl kanske en anledning till det, fönstren är ju onekligen en stor del av fasadens särskilda uttryck. Samtidigt verkar fönstren vara ett område som gemene man tycks ställa sig helt likgiltig inför. Gamla kulturfönster med blåsta glas slängs på tippen och in sätts fönster som i stil inte har något i husen att göra. Ivrigt påhejade av de stora fönsterfirmorna kastar folk ut kvalitetsfönster i trä som i princip har obegränsad livslängd och in åker plast- och plåtschabrak som inte går att underhålla. För det ska man ha klart för sig att någonting som är underhållsfritt det existerar i